Vilken semester jag har haft. Inte en meter har jag sprungit. Men vandrat på Kungsleden, bestigit Norra Sytertoppen, badat i Norska havet, klättrat i norska berg. Och blivit fullständigt knockad av vackra vyer och möra muskler.
Och allt tillsammans med Micke. Min kärlek. Som också tagit nästan alla bilder (förutom dem där han själv är med såklart).
Jag hade en snurrig tanke om att uppdatera bloggen under veckan. Men. Hör och häpna. Jag kom inte åt nätet där uppe på fjället …. Så här kommer allt i ett sjok i stället. Många bilder – det är ändå bara en bråkdel av alla vackra och underbara bilder jag skulle vilja visa.
Vi packade in oss i Mickes bil tidigt på lördagsmorgonen och körde till Hemavan. Kom fram rätt sent på lördagskvällen, åt en god, men svindyr, middag på Hemavans Wärdshus, handlade det sista och sov i bilen. På söndag morgon startade vandringen.
Micke vid porten till Kungsleden – Hemavan
Vi började med en rejäl stigning uppför skidbacken. En del tog liften, men inte vi inte. Vädret var varmt och skönt, men efter ett par timmars vandring kom en riktig skur. Regnkläder på. Men det dröjde inte länge innan solen visade sig igen. Vandringen till Viterskalsstugan tog runt fyra timmar, inklusive lunch och fika.
På väg mot Viterskalsstugan
Vi fortsatte någon kilometer förbi Viterskalsstugan, vadade över Västra syterbäcken och slog upp tältet vid århundradets vackraste plats – början, eller om du så vill, slutet på Syterskalet. Kolla bilden nedan – där ser du mig och tältet på vänster sida. Inte så tokigt, eller hur!
Vid Syterskalet, vår fantastiska tältplats under tre nätter.
Vi ville helt enkelt inte lämna denna underbara plats. Så vi bestämde oss för att stanna några dagar och i stället göra dagsutflykter. En annan fördel med det är att man faktiskt upplever, ser och njuter mer när packningen inte är så tung.
Middagsfix
På måndagen besteg vi Norra Sytertoppen. Det var en rätt rejäl och bitvis riktigt brant vandring som gav riktigt möra muskler. Bra träning inför Lidingöloppet tänkte jag när jag stånkade på uppför branterna.
Toppbestigning. Micke på väg mot Norra Sytertoppen
Micke på Norra Sytertoppen, 1768 möh.
Skriver in oss i toppboken.
Garmin gav oss några bonushöjdmeter …
Vi hittade en flaska Whisky på toppen. Och skålade – en kapsyl var!
På vägen ner från toppen kom ett riktigt ösregn. På med regnkläder igen. Berget och stenarna blev blöta och hala, så det gällde att skutta försiktigt mellan klippblocken … Lagom tills vi kom ”hem” slutade det regna så vi kunde njuta ordentligt av fika och hembakta bars.
Eftermiddagsfika vid tältet
Dagen efter tog vi en annan topp. Denna var betydligt lägre – en riktig mysvandring. Men vi hittade en liten sjö 1200 möh, en fisk!!! och en miniglaciär – eller i alla fall snö!
Miniglaciär
Uppe på toppen tog vi långlunch och bakade baconscones. Micke briljerade i pannbrödsvändning. Här mumsade vi och njöt av utsikten mot de norska fjällen.
Baconscones till lunch
På vägen ner hade vi riktig lekstuga. Hoppade på stenar, lekte i vattenfall (å så sugen på en dusch, men det var lite för kyligt), plåtade stenar, vacker mossa och blyga fåglar.
Tänk om det varit lite varmare …
sötaste stenskvättan
Dagen efter vandrade vi tillbaka till Hemavan, vi hade nämligen fått ett ryck när vi satt och kikade ut över de norska fjällen. Vi drog till Norge. Körde igenom Mo i Rana och vackra Helgeland med fjordar och fjäll. Ut mot kusten, till Nesna – där blev vi kvar över natten, för att sedan ge oss ut bland öarna.
I Nesna, på väg mot Tomma (den stora toppen i mitten).
Tomma, en magisk ö i Norska havet.
Jag som tidigare bara varit i Oslo och i Telemark blev helt tagen av skönheten i det norska landskapet. Färjan till ön Tomma tog 45 minuter (två andra stopp på vägen). På Tomma fanns branta toppar – den högsta drygt 900 möh, stränder med små stenar och vitaste sanden. Första dagen på Tomma vandrade vi runt i trolsk skog och vida stränder. Drack öl, åt nötter och njöt av dagen.
Eftermiddag på stranden
Andra dagen klättrade vi i berg. Vi tog oss an det högsta berget men tog oss aldrig till toppen. Vissa partier var oerhört branta och vi hitta de ingen led vilket gjorde det lite knepigt. Men vi kom upp på tillräcklig höjd för att få en riktigt vacker utsikt i alla fall …
Norsk utsikt
Lite vila på vägen ner …
Nästan nere vid bilen hittade vi massor med vildhallon och lite vinbär. Och vi som hade en hallonkesella i bilen, gissa om vi fick ett smarrigt mellis. Och härliga bär till frukostgröten dagen efter.
Mellis! Vilda hallon och vinbär.
I fredags började vi vår resa hemåt. Vi tog färjan söderut, och började köra mot Trondheim, men fick ytterligare ett ryck och körde lite norrut när vi väl kommit in i Sverige – bara för att få köra över Borgarfjället. Men innan dess tillbringade vi natten vid Ankarvattnet. Det regnade och smattrade på biltaket – forsen brusade. Och vi vaknade fulla av inspiration.
Klimpfjäll
Färden över Borgarfjällen var vacker och värd lite extra träsmak – dessutom köpte jag en potatissticka med renhorn (bara en sån sak) och ett klassiskt samearmband med tenntråd. Vi stannade och köpte rökt röding och blev tipsade om M.Bergmans fisk, en butik och restaurang som blivit prisbelönt för sina läckerheter. Här fick det bli lunch. En lunchbuffé som inleddes med en kantarellsoppa som inte var av denna värld. För att inte tala om sillen, den rökta laxen, den citrongravade laxen, renkorven, älgkorven, potatissalladen och den maffiga choklad- och hallonkakan till efterrätt. Ja, vi blev mätta!
Lunchbuffé på Martin Bergmans fisk i Vilhelmina.
Det kändes konstigt att komma hem. Jag har legat vaken nästan hela natten med huvudet fullt av bilder, tankar och känslor. Känner mig lite så här (som blomman), rufsig, förvirrad, men stark och rätt kaxig. Nu är jag sugen på allt kul den här hösten har att bjuda på …
Lite rufsig …
… som instruktörsutbildning i Cross Nature, löpcoachutbildning hos PT School och Running Sweden, kostrådgivarutbildning hos Pauluns näringscenter. Träningen med TSM för att inte tala om utmanande, lärorika och spännande skrivuppdrag.
Kom igen. Nu kör vi!
